torsdag 30 juni 2016

"Vad fan ska man läsa om sånt om inte finns för?"

Det här skrev jag i vintras förra året, men publicerade aldrig av någon anledning. Det är lika relevant idag som för ett och ett halvt år sedan. Jag har bara redigerat om det lite...


Jag sitter tillsammans med en tillfällig kollega på lunchen när hon slänger ur sig det. Jag säger ingenting. Jag är arg och förödmjukad, vill försvara mig, men säger ingenting. Jag hummar till och med lite instämmande. Vad fan, tänker jag frustrerat, säg någonting om hur fel hon har!

Hon är en kvinna på över sextio år och deklarerar efteråt att hon gillar Viveca Lärns böcker, de där som är lite trevliga.

Jag är relativt övertygad om att alla som uppskattar fantastisk litteratur (high fantasy, urban fantasy, dystopier, magisk realism, skräck, science fiction, osv.) någon gång har hamnat i en liknande situation, då det krävs av oss att vi ska behöva försvara vår kärlek för en viss typ av fiktion. Och jag är fruktansvärt less på det.

För såhär är det: den typ av fiktion jag tycker om att konsumera är precis lika mycket värd som hennes. Precis. Lika. Mycket. Skillnaden är att hennes litterära preferenser ligger inom majoriteten för den läsande befolkningen. Det är norm att läsa om "verkligheten", vilket gör det helt okej att racka ner på nördarna som läser fantasy (NOT).

Fantasy anklagas ofta för att vara verklighetsflykt. Och ja, jag kan inte påstå att det inte är det. Faktum är att jag vill påstå att all typ av konst är verklighetsflykt. Man ger sig in i ett annat sammanhang där man kan utforska saker som man inte nödvändigtvis kommer i kontakt med i sin vardag. Meningen är att vidga sitt perspektiv, utmana fördomar och bli inspirerad till nya tankesätt.

Och då skulle jag kunna fråga er, vad är egentligen mest utvecklande och utmanande; att läsa om en vardag lik ens egen men med mer familjedrama och kärleksbekymmer? Eller att försöka navigera genom en helt ny värld av okända väsen, intrikat politisk och karaktärer som utsätts för mycket påfrestande moraliska dilemman?

Jag vill inte få någon att känna sig skamsen över vad de väljer att läsa. Såklart har jag mina åsikter om vad jag tycker är angenäm litteratur men jag skulle aldrig peka ut de som väljer något som jag själv inte skulle ha sträckt mig efter i hyllan. Jag skulle aldrig få för mig att titta på hen, fnysa till, höja på ögonbrynet och säga: "vad fan ska man läsa om sådant för?"

Hen skulle ju bli sårad, känna sig kuvad, missförstådd och generad. Och så kan vi ju inte ha det.

söndag 26 juni 2016

Strukturering behövs

Jag har väldigt många idéer och tankar kring bloggen och hur jag ska gå vidare med den. Jag gör en lista.


  • Byta bloggportal
    Blogspot har varit rätt fint, men hur den hanterar bilder är inte optimal. Och hur man designar själva bloggen är lite bristfällig tycker jag. Därför undrar jag: ni som har blogg.se och wordpress.com, hur trivs ni med det? Fördelar, nackdelar?

  • Skrivarlinjen
    Jag vill jättejättegärna berätta mer om mina upplevelser och lärdomar som jag fått från folkhögskolan. Men jag vet inte hur. Är det en bra idé att ha en frågestund?

  • Egna texter
    Det vore kul att dela med mig av saker jag skrivit. Det har jag aldrig gjort förut, men nu känner jag mig redo att dela med mig av mindre stycken prosa och någon dikt här och där. Grejen är bara att jag inte vet hur jag ska typ copyrighta allt? Är det ens något jag borde fundera på?

  • En gång i veckan
    Är det rimligt att kräva av mig själv? Alltså att jag gör ett inlägg här i veckan? Jag måste ju komma igång på något sätt.


Det var nog allt jag hade för denna gång. Jag skulle verkligen uppskatta om ni ville lämna en kommentar med era tankar och så.

Här är en bild från min och systers semester:

(På King's Cross. Jag kom inte igenom. Och blev förskräckt.)

Ha det bra!

fredag 3 juni 2016

Det är dags

Hej! Jättemycket hej! Hur står det till med er? Vad händer i bokbloggosfären nu för tiden?

Som ni vet (eller inte, all is good) så har jag gått skrivarlinjen på Wiks Folkhögskola. Den tjugonde maj avslutades min magiska tillvaro och jag är åter hemma i föräldrastaden. På söndag åker jag bort i två veckor och sen har jag heltidsjobb i fem veckor, men jag kommer ändå ha tid igen. Tid till att återuppta bloggen!

Det finns jättemånga saker jag skulle vilja skriva om och göra men jag vill inte gå ut för hårt och ta allt i detta första, trevande inlägg. Låt mig bara säga att nu kommer bloggen börja leva igen. Den har varit i ide under det gångna läsåret men nu finns det kraft och inspiration igen.

Vi hörs!


PS. Kul att vara tillbaka <3

PS2. Tack Amanda för att du uppmanade mig.

PS3. Det kommer ske mycket renovering här. Var beredd.